DET INNERSTA HJÄRTAT

Det_innersta_hjartat
Jag står en bit bort från busshållplatsen och tittar på alla människor. Alla våra beteenden, utseenden och alla våra kroppar som omfamnar våra själar och dess berättelser. Jag vill bara vara här. Få
nära vara.

Och jag fylls av en sådan värme. Hur vi söker och försöker. Och det blir så klart. Hur du, jag, vi – människor – finns här en stund och sedan är vi borta – precis som alla dessa människor som just
nu står här framför mig och väntar. De är här och sen kommer bussen, de kliver på och ger sig av.

Jag tar fram anteckningsblocket och skriver: Och jag önskar att jag oftare sa alla de ömtåliga orden, till mina närmaste, min familj, mina vänner. Allt det som ryms i mitt innersta hjärta. ”Jag tycker om dig”, ”Jag älskar dig”, ”Förlåt”, ”Tack”.

Och jag önskar att jag oftare var vänlig och varm även mot dig som jag inte känner. Att jag oftare delade med mig av allt jag fått. Att jag log. Att jag sa hej, förlåt och tack. Att jag gav dig mer medmänsklig kärlek. Att jag gav mer av det som ryms i mitt innersta hjärta.

Jan Nordström

Det innersta hjärtat”, ur min bok ”För det finns så mycket vackert, som alla dessa människor som var här” (2015) – mer info om den finner du HÄR. / Med värme, Jan

FÖR DET FiNNS fortsätter – del 4 om Anders och Petra

– De sprider ljus omkring sig. Det går inte att beskriva med ord vad Anders och Petra gör, säger gästen Helmut. Jag fotograferar nästan ingenting alls. Jag vill bara vara här. Få nära vara. För det är så fint och hoppfullt. Människor som möts.

AndersPetraPhotoJanN9795

Anders Hansson Skaret, fotograferad genom kaffekannans glas när han samtalar med en av gästerna. (Foto: Jan Nordström © 2015)

Det började 23 december, 1999. Säsongens sista julbord hade precis serverats på Anders Hansson Skarets restaurang i Kalmar, men det kändes fel att kasta all mat som var kvar och Anders tänkte att det kanske fanns en hel del människor som var ensamma … så nästa dag, alltså julaftonen, bjöd Anders in till julbord igen. Men denna dag var maten gratis.

AndersPetraPhotoJanN9681

Petra, Anders med sonen Aston, 7 månader. (Foto: Jan Nordström © 2015)

2010 träffade Anders sin fru Petra och i år är det sextonde året som krögarparet bjuder in till mat och julaftonsgemenskap. Alla är välkomna. Fattiga och rika, utslagna, barnfamiljer, ensamma …  Att sätta etiketter är helt oviktigt. Här är alla helt enkelt människor.

AndersPetraPhotoJanN9611

Full fart i köket. Det som rent arbetsmässigt skiljer denna dag mot årets övriga är att ingen av gästerna betalar. Det serveras heller ingen alkohol. (Foto: Jan Nordström © 2015)

– En del gäster vill betala för maten ändå, fast vi bjuder på den. Då säger vi till dem att skänka pengarna till en välgörenhetsorganisation, säger Anders.

AndersPetraPhotoJanN9756

Anders får en kram av en av gästerna. (Foto: Jan Nordström © 2015)

Jag är inte här för att fotografera gästerna. De ska få äta i lugn och ro. Jag är här för att jag tycker det som Anders och Petra gör är så fint. Jag flyttade till Kalmar 1994 och 1999 började Anders med detta. Han var den första som jag hörde talas om som gjorde något sådant här – och sedan det där att han och Petra fortsatt. År efter år.

AndersPetraPhotoJanN9632

Teamwork … (Foto: Jan Nordström © 2015)

AndersPetraPhotoJanN9823

… och en kyss. Anders och Petra. (Foto: Jan Nordström © 2015)

AndersPetraPhotoJanN9720

Anders pratar med en av gästerna. Petra står vid entrédörren och hälsar de som precis kommit till Mr & Mrs Hanssons restaurangs julaftonsfirande välkomna. (Foto: Jan Nordström © 2015)

Och som jag skrev i början … jag fotograferar nästan ingenting alls. Jag vill bara vara här. Få nära vara. För det är så fint och hoppfullt. Människor som möts.

Detta var fjärde fotoberättelsen av ”FÖR DET FiNNS fortsätter”, för ”den här berättelsen har inget slut. Den har kanske bara börjat …” Med de orden avslutar jag eller rättare sagt fortsätter min senaste bok ”För det finns så mycket vackert, som alla dessa människor som var här” och min nya föreställning ”lite fred på jorden”. Och här i min blogg kommer berättelsen fortsätta, för alla dessa tre – boken, föreställningen och bloggen är sammanflätade med varandra. Här i bloggen kommer jag i foto och ord fortsätta att berätta om människorna, som på olika sätt söker och försöker medmänsklighet – de som enligt mig, är verklighetens hjältar.

Första delen handlade om Jessica och Maya och den finner du HÄR.

Andra delen handlade om Cecilia och den finner du HÄR.

Tredje delen handlade om Annette och den finner du HÄR.

Du som är intresserade att läsa mer om min bok ”För det finns så mycket vackert, som alla dessa människor som var här” kan göra det HÄR (Boken är utgiven av Votum & Gullers Förlag).

Vill du läsa mer om min föreställning ”lite fred på jorden”, så kan du göra det HÄR (rulla dig neråt).

Tack för din tid. Med värme och med en förhoppning om fred på jorden.

Jan Nordström, Kalmar den 26 december 2015.

FÖR DET FiNNS fortsätter – del 3 om Annette

– För mig är alla människor en enda stora familj och så tänker jag på hur jag skulle vilja att mina egna barn och jag själv skulle vilja bli bemötta om vi hade varit tvungna att fly och lämna allt på grund av krig och andra hemskheter, säger Annette som arbetar natt på ett av asylboendena i Kalmar län. Den 15 oktober följde jag med henne …

AnnettePhotoJanNordstromCollage
Annette och Abbod. Foto: Jan Nordström © 2015

AnnettePhotoJanNordstrom6815
Annette och Farah. Foto: Jan Nordström © 2015

AnnettePhotoJanNordstrom6774
Farah somnar i Annettes knä. Foto: Jan Nordström © 2015

AnnettePhotoJanNordstrom9334
– Många här har varit med om fruktansvärda saker. Om nätterna kommer allt det. Jag försöker bara finnas och lyssna. Vi pratar lite engelska med varandra. Ibland finns det någon som kan tolka och så använder vi kroppsspråket. Foto: Jan Nordström © 2015

Detta var tredje fotoberättelsen av ”FÖR DET FiNNS fortsätter”, för ”den här berättelsen har inget slut. Den har kanske bara börjat …” Med de orden avslutar jag eller rättare sagt fortsätter min senaste bok ”För det finns så mycket vackert, som alla dessa människor som var här” och min nya föreställning ”Lite fred på jorden”. Och nu, här i min blogg kommer berättelsen fortsätta, för alla dessa tre – boken, föreställningen och bloggen är sammanflätade med varandra. Här i bloggen kommer jag i foto och ord fortsätta att berätta om människorna, som på olika sätt söker och försöker medmänsklighet. (Jag visar en del av alla dessa fotografier från mina möten här i bloggen. Min förhoppning är att sedan att göra en bok och kanske en utställning om dessa människor – om de som enligt mig, är några av verklighetens hjältar.

Första del av fortsättningen handlade om vad Jessica och Maya gjorde och den finner du HÄR.
Andra delen handlade om Cecilia och den finner du HÄR.

Ni som är intresserade att läsa mer om min bok ”För det finns så mycket vackert, som alla dessa människor som var här” kan göra det HÄR (Boken är utgiven av Votum & Gullers Förlag).
Vill ni läsa mer om min föreställning ”Lite fred på jorden” kan göra det HÄR (rullar er neråt där).

Tack för din tid. Med värme och med en förhoppning om fred på jorden.

Jan Nordström, Kalmar den 25 oktober 2015.

FÖR DET FiNNS fortsätter – del 2 om Cecilia

En journalist gråter. Det är oktober, 2013. Tack för ditt mod. För din medmänsklighet, Cecilia. Må vi människor aldrig bli robotar. Radion står på. Sveriges Radios korrespondent Cecilia Uddén har under några dagars tid gjort flera inslag om människorna som flyr från krigets Syrien, bland annat om en Soho Arifi, som förlorat tre av sina fyra döttrar när båten som skulle ta dem över Medelhavet sjönk. Nu denna morgon när jag ligger och halvslumrar hör jag Cecilia Uddén intervjua en talesperson för den Egyptiska regeringen om hur de behandlar människor som flytt och då plötsligt börjar hon att gråta. Och allt blir så på riktigt. Det går rakt in i mig. Hur ska jag förklara det? Då när verkligheten blir verklig. Funderar och funderar. Hittar inte de rätta orden. Har allt ord?

CeciliaUdeenPhotoJanNordstrom
Cecilia Uddén under sin föreläsning. Hon står till höger med scarf och svart tröja. Sveriges radio, P4 Kalmar, Linnéuniversitetet och Riksteatern arrangerade kvällen. Foto: Jan Nordström © 2015.

Den 7 september, 2015 Cecilia Uddén är i Kalmar tillsammans med några av sina kollegor och berättar om sitt arbete. Jag behöver åka dit. Lyssna. Försöka att genom ett fotografi berätta om hur Cecilias radioinslag fick mig att få känna andra människors verklighet. Och när Cecilia börjar berätta ser jag en man som står där i dörröppningen. Jag ställer mig bakom honom och tar detta foto. Ett fotografi som egentligen är av mig själv. Av hur jag låg där och halvslumrade, men hur Cecilias medmänsklighet fick mig att på allvar fundera på vad jag själv höll på med i mitt eget liv.

HÄR kan du höra på Cecilias Uddéns intervju och HÄR kan du läsa en intervju med henne och Per Eurenius, utrikeschef Sveriges Radio.

”Den här berättelsen har inget slut. Den har kanske bara börjat …” Med de orden avslutar jag eller rättare sagt fortsätter min senaste bok ”För det finns så mycket vackert, som alla dessa människor som var här” och min nya föreställning ”Lite fred på jorden”. Och nu, här i min blogg kommer berättelsen fortsätta, för alla dessa tre – boken, föreställningen och bloggen är sammanflätade med varandra. Här i bloggen kommer jag i foto och ord fortsätta att berätta om människorna, som på olika sätt söker och försöker medmänsklighet.

Första del av fortstättningen handlade om vad Jessica och Maya gjorde och den finner du HÄR.

Ni som är intresserade att läsa mer om min bok ”För det finns så mycket vackert, som alla dessa människor som var här” kan göra det HÄR (Boken är utgiven av Votum & Gullers Förlag).
Vill ni läsa mer om min föreställning ”Lite fred på jorden” kan göra det HÄR (rullar er neråt där).

Tack för din tid. Med värme och med en förhoppning om fred på jorden. Må vi människor aldrig bli robotar.

Jan Nordström, Kalmar den 18 oktober 2015.

FÖR DET FiNNS fortsätter – del 1 om Jessica och Maya

Jessica sa det så fint: – Jag vill visa Maya att det hon gör betyder något. Att det kan göra skillnad och inspirera andra. Jessica Bergsjö och hennes dotter Maya, bestämde sig för att göra något för alla de medmänniskor som flytt hit från exempelvis Syrien, Somalia och Eritrea. Det här handlar om vad Jessica och Maya gjorde. Om att vara människor med varann.

Men först.

”Den här berättelsen har inget slut. Den har kanske bara börjat …” Med de orden avslutar jag eller rättare sagt fortsätter min senaste bok ”För det finns så mycket vackert, som alla dessa människor som var här” och min nya föreställning ”Lite fred på jorden”. Och nu, här i min blogg kommer berättelsen fortsätta, för alla dessa tre – boken, föreställningen och bloggen är sammanflätade med varandra. Här i bloggen kommer jag i foto och ord fortsätta att berätta om människorna, som på olika sätt söker och försöker medmänsklighet. (Du kan läs mer om boken och föreställningen här i slutet).

JoM9083sv
Jessica Bergsjö och hennes dotter Maya, bestämde sig för att göra något för alla de medmänniskor som flytt hit från exempelvis Syrien, Somalia och Eritrea. Genom ett Facebookinlägg bjöd de även in andra att skänka kläder, leksaker, hygienartiklar med mera och att sedan följa med till två asylboende i Nybro och Mönsterås och överlämna sakerna och på så sätt även få en möjlighet att möta alla människor som bor där. Jag tyckte även att det där sista var så fint – en möjlighet till att mötas! Det som så mycket handlar om nu i denna omvälvande tid, när så många människor har varit tvungna att fly för att få leva. Att vi måste våga mötas och säga hej. Om integration. Om värme. Om att vi alla är människor. Om att vi hör ihop. Foto: Jan Nordström © 2015

JoM9065sv
Jessica och Maya Bergsjö. Foto: Jan Nordström © 2015.

JoMcollage01
Många kom. Lämnade saker och visade uppskattning och värme för Maya och Jessicas intiativ. Foto: Jan Nordström © 2015

JoMcollage02
Någon lämnar vidare en påse med saker att ta med till människorna som fått fly och lämna allt. Och sen några timmar senare, glädjen i pojken som bor på asylboendet, när han hjälper till med att bära in allt som skänkts …  Foto: Jan Nordström © 2015

JoMcollage03
… som cyklarna som lämnades in och nu når sina nya ägare …  Foto: Jan Nordström © 2015

JoMcollage08
… och en leksaksko … Foto: Jan Nordström © 2015

JoMcollage06
… och alla lådor fulla medmänsklighet … Foto: Jan Nordström © 2015

JoMcollage04
… och kuddarna och de varma kläder inför hösten och vintern. Foto: Jan Nordström © 2015

JoM6519sv
Alla hjälper till att bära in sakerna i den stora samlingssalen på asylboendet. Och flickan med de två stora papperspåsarna heter Farah … Foto: Jan Nordström © 2015.

JoMcollage09
… och Maya och Farah möts för första gången …  Foto: Jan Nordström © 2015

JoMcollage05
… och blir vänner … Foto: Jan Nordström © 2015

JoMcollage07
… Farah och Jessica hälsar på varandra och sen vill Farah visa Maya något. Och jag följer inte efter med kameran för jag känner att nu ska Farah och Maya vara lite för sig själva och lära känna varandra. Mötas. Och allt blir så stort. Och jag känner ett sådant hopp inför allt jag fått vara nära denna dag. Tack till Maya, Farah, Jessica, Jonas och alla andra som jag fick följa med. Tack! för mig är det ni som är verklighetens hjältar. Ni som visar vägarna så vi vågar nå fram till varandra. Fler sådana här berättelser kommer publiceras här. Berättelserna om hopp och medmänsklighet.

Ni som är intresserade att läsa mer om min bok ”För det finns så mycket vackert, som alla dessa människor som var här” kan göra det HÄR (Boken är utgiven av Votum & Gullers Förlag).
Vill ni läsa mer om min föreställning ”lite fred på jorden” kan göra det HÄR (rullar er neråt där).

Tack för din tid. Med värme och med en förhoppning om fred på jorden.

Jan Nordström, Kalmar den 14 oktober 2015.

INGET de ELLER dem BARA vi ALLA människor

VILLE DELA LITE HOPP. En möjlighet till närhet mellan oss, människor, oavsett från vilken del av vår värld vi kommer ifrån. En möjlighet till att mötas. Till vänskap. Så lätt att allt man (jag) vill bara blir till ord, ord, ord, ord, ord, ord, ord …  och ord, istället för att försöka göra något, en aktiv handling – i alla fall för mig. Genom ”Mentor till Mentor” ger Röda Korset mig och kanske dig en möjlighet att mötas …
RodaKorsetMentor
(Skärmbild från Röda Korset i Kalmars hemsida.)
HUR VET JAG DET? Jo, de senaste månaderna har jag av olika skäl haft inblick i denna verksamhet och andra liknande, bland annat Stadsmissionens m.fl. och sett så många fina möten mellan människor. Och alla dessa möten jag har fått bevittna har fyllt mig med ett sådant hopp. Tack! För här finns inget ”de” eller ”dem”, bara vi, alla, människor. Alla är vi – oavsett från vilken del av vår värld vi kommer ifrån eller vem vi älskar o.s.v. Jag är så berörd av allt fint jag fått se under dessa månader. För här finns inget hat, bara människor som tror på och söker och försöker kärlek, medmänsklighet och som vill försöka skapa en värld där vi alla ska få ha det bra. Här finns en självklar värme och öppenhet om att det är i mötet mellan människor från olika länder, kulturer, religioner o.s.v…  som livet finns. I alla våra likheter och olikheter. I alla våra styrkor, brister, förmågor, rädslor, sorger, glädjeämnen, drömmar, förhoppningar, skevheter, unikheter, egenheter, gemenskapsheter … här är det självklart att vi alla är människor med allt som det innebär. Tack för att jag har fått träffa er. Tack för att ni tror på mötet och för att ni tror på oss, människor. Tack till alla er som jag har fått träffa – det är ni som är verklighetens hjältar.

Så här beskriver Röda Korset i Kalmar ”Mentor till Mentor” på sin hemsida (Bor du någon annanstans gå in på www.redcross.se”RÖDA KORSET I KALMAR – MENTOR TILL MENTOR
Verksamheten bygger på mentorskap mellan svensktalande frivilliga och migranter med utländsk bakgrund. Man matchar kvinna-kvinna, man-man eller familj-familj. Mentorskapet ger människor möjligheten att snabbare komma in i det svenska samhället. Det är även en chans som svensktalande att få lära känna nya människor med andra kulturer och erfarenheter. Man utbyter kunskaper, språkträning och vänskap.”
Kontaktuppgifter till Mentor till Mentor, Röda Korset i Kalmar:
Mobil: 073-82 79 181
E-postadress: integrationsprojekt@hotmail.com

Dela gärna detta vidare till alla du tror är intresserade. Tack!
Med värme, glädje och med en förhoppning om fred på jorden!

Jan

För det finns så mycket vackert…

I september ger Votum & Gullers Förlag ut min nya bok ”För det finns så mycket vackert, som alla dessa människor som var här”. Detta blir den andra boken som förlaget ger ut av mig. Den första var ”Det som håller oss vid liv” – Möte med Peter LeMarc”. ”För det finns så mycket vackert…” blir min tionde bok. Här följer några rader ur förlagets presentation av den och en av mina dikter ur boken. (Hela presentationen av boken kan du läsa under bilden på bokens omslagsförslag). Med värme och glädje / Jan.

”Här är berättelsen, i ord och bilder, om vad Jan Nordström gjorde för att vända sin uppgivenhet och oro inför tillståndet i världen till en positiv handling. Han märkte även att han behövde fundera en hel del på sina egna fördomar, förutfattade meningar och förbättra sitt eget agerande gentemot sina medmänniskor.”

Vilken människa vill jag vara?
Hur vill jag möta dig.
Med vilka ögon.
De öppna.
Nyfikna.
Eller de misstänksamma.
Som blundar bort.
– Jan Nordström © 2015

ForDetFinnsOmslagsforslag
(Obs! Ej slutgiltigt omslag)

Här under följer Votum och Gullers Förlags (Länk till Votum & Gullers Förlags hemsida) hela presentation av boken:

För det finns så mycket vackert, som alla dessa människor som var här
Sommaren 2014 blev Jan Nordström hotad framför sitt galleri i Kalmar. Den händelsen fick honom att gå från grubblerier till att agera: Han cyklade till den närmaste pappershandeln och köpte samtliga röda kuvert som de hade inne. Totalt 37. Han ställde ut sitt röda köksbord på gatan utanför galleriet och bjöd in människor att skriva kärleksbrev. Någon månad senare ställde han ut ett bord med böcker i busskuren mitt i Kalmar. 37 stycken. Böcker att ta med sig på resan vidare.

I den här boken får du följa när Jan återvänder till busskuren för att möta 37 av de människor som står där och väntar. Ett ögonblicksmöte innan bussen. Jan tar ett snabbt och oarrangerat porträttfoto och sedan skickar han med dem frågan: Hur gör man världen lite medmänskligare, bättre, vackrare? Kanske kan deras svar och Jans poetiska funderingar, målningar och fotografier hjälpa oss att möta varandra med större nyfikenhet och förståelse. Vi hoppas att du ser denna bok som en hoppfull och inspirerande vän! Här är berättelsen, i ord och bilder, om vad Jan Nordström gjorde för att vända sin uppgivenhet och oro inför tillståndet i världen till en positiv handling. Han märkte även att han behövde fundera en hel del på sina egna fördomar, förutfattade meningar och förbättra sitt eget agerande gentemot sina medmänniskor.

”Hej, ursäkta mig. Jag heter Jan och jag fotograferar människor som väntar vid den här busshållplatsen. Jag tycker det är så vackert, att här står människor från hela världen och väntar på att kanske åka med i samma buss. Tänk om alla som stod vid busshållplatsen började prata med varandra, då skulle kanske något fint hända och det skulle kanske också visa sig att det fanns många stråk av likheter i våra livsberättelser, oavsett från var vi kommer. För alla har vi nog någon gång känt oss glada, ledsna, utanför, rädda, ensamma eller känt gemenskap, trygghet och samhörighet… det är så vackert – och hoppfullt.”

Joel Alme

Två av mina fotografier av Joel Alme från hans konsert ikväll på Stensökrogen, Kalmar. Till min pågående berättelse om musikens kraft. Two of my photographs of Joel Alme from his concert tonight at Stensökrogen, Kalmar, Sweden. To my ongoing story about the power of music.
JoelAlmeCollage150419
Foto/Photo: Jan Nordström © 2015 – www.jannordstrom.com
Joel Alme på/on Facebook. Stensökrogen – www.stensokrogen.se
Tack till Joel och bandet och Stensökrogen för att jag fick vara nära. Thanks to Joel and the band and Stensökrogen for letting me be close.

Ebba Forsberg

Och Ebba sjöng: ”Och i Wien ska jag lära dej att dansa. Jag ska va som en flod i ditt rum med en vildhyacint på min axel och din fuktiga kropp mot min mun. Jag ska begrava min själ i ett album bland bilder från år som har gått…” Ebba Forsberg, Kalmarsalen, Kalmar den 16 april 2015. Jag var där och fotograferade några ögonblick till min eviga berättelse om musikens kraft.
EbbaForsberg150416_01
Ebba Forsberg. Foto: Jan Nordström © 2015 www.jannordstrom.com
EbbaForsberg150416_02
Ebba Forsberg. Foto: Jan Nordström © 2015 www.jannordstrom.com 
Hon var i Kalmar tillsammans med Mikael Wiehe och Plura på deras gemensamma turné ”American Songbook på svenska”. Ebba Forsbergs hemsida och mer info om turnén finner du här. Textutdraget ovan är ur: ”Ta min vals” (Take this Waltz) Text och musik: Leonard Cohen/Lorca Garcia. Svensk text: Mikael Wiehe.

TV-reportaget om min BOKresePLATS i SVT

”Vad kan jag göra med den jag är …” Här kan du se TV-reportaget om min BOKresePLATS som sändes i SVT:s kulturprogram ”Sverige!”, lördagen den 14 mars, 2015. Kåre Perssons reportage börjar ca 30 sekunder in i programmet och jag kommer in efter ca 2 minuter. Klicka på länken här under fotografiet för att se inslaget.
sverige_bokreseplats150314
Jan Nordström – Foto ur reportaget som sändes i SVT:s kulturprogram Sverige!, avsnitt 9, den 14 mars 2015. KLICKA HÄR FÖR ATT SE INSLAGET PÅ SVT PLAY (Reportage börjar efter ca 30 sekunder och jag jag kommer in efter ca 2 min). Detta är tredje gången som programmet Sverige! gör ett reportage om mina berättelser. Första gången var 2007, när min bok ”Glöd” gavs ut. Sedan var det i samband med arbetet med min bok ”Tillsammansheten, 2011 och så nu. Vill du läsa lite mer om BOKresePLATS och vilka de 37 böckerna var som jag la där osv, kan du göra det HÄR. BOKresePLATS var en fortsättning av en något obehagligt som inträffade på mitt galleri under sommaren 2014. En händelse som ledde till 37 Kärleksbrev. Om du klickar på bilden här under, kan du läsa ett reportage om detta och breven, som publicerades i Östran (Östra Småland/Nyheterna) i juli 2014. Var rädda om varandra. Med värme och glädje / Jan
KarleksbrevenOstran